Festivalandan lever kvar i Hultsfred och för tionde året arrangeras ROOKIE.
En festival för de oetablerade och väletablerade banden. Musicstage.se är väldigt glada över att få hälsa ROOKIE-gänget välkomna som bloggare!
Häng med från början så ni inte missar något om det spännande arbetet bakom ROOKIE 2010 där det bjuds på många bra artister, som vi kommer att få se på den svenska musikscenen i framtiden. Dessutom kommer de bjuda på spännande seminarier av olika slag under festivalen!
Musicstage.se ser fram mot ROOKIE 2010. Vi ses väl där?
Musicstage.se är på plats för att bevaka Rockbjörnen Live. En första presskonferens är avklarad men jag har tyvärr belagts med munkavle och får inte avslöja någonting ännu. Något som jag kan berätta är dock att jag träffat självaste Rockbjörnen! Han glider världsvant omkring på det som enbart kan liknas vid ett festivalområde. Ja för ni vet väl att Rockbjörnen blivit ett livepris? Så för att få lite festivalkänsla över det hela så har vi fått både festivalarmband och jag skymtar även några bajamajor.
Jag myser i min säng och återhämtar mig fortfarande från spelningen på Hamnfesten i Stockholm. Det var en mysig tillställning med en underbar vy över vatten, små båtar, stora båtar och fina byggnader. Jag älskar storstäder.
Ligger helt uttslagen och förkyld i sängen och tänker på sommaren som gått. Intensiv och galen och enormt fin. Nu kommer tröttheten och urladdningen och den måste man bara ta.
Idag har varit en dag i Stressens tecken. Det är mycket som ska fixas innan jag åker till Stockholm och det känns inte riktigt som att tiden räcker till.
Vi var (minst) fyra musicstage:are som var inne på Aftonbladet idag och kollade på premiären av deras Live löpet med delar av Mando Diao som första band ut. En konsert som sändes live via nätet alltså.
Genom att koppla ihop sig mot facebook kunde man se när vänner loggade in på konserten, man kunde hångla med dem, (vi hade ett stort smaskigt virtuellt pusskalas!) och det gick att ta foton och ladda upp på facebook. Det fanns även ett par övriga funktioner som att kasta badbollar, hålla upp tändare och önska låtar.
15 minuter hade bandet på sig, men det blev ungefär 20 min med extranummer. Ljudet var förvånansvärt bra i min lilla laptop. Så även bilden. Dock känns konceptet mer som en roligt grej än något jag kommer följa slaviskt, men visst är det en grym grej för de som inte bor i de konserttäta städerna!
Goodnight Moon är namnet på en ny låt som jag håller på med. Den ska återspegla alla sena kvällar i musikens tecken och saknaden efter människor som är nära men ändå så långt bort.
Efter ett svettigt avslut på gårdagen med M.I.A så har jag precis bevittnat ett av mitt livs bästa spelningar, med engelska Mumford & Sons. Helt fantastiskt bra, och det skall bli spännade att se ifall Håkan Hellström kommer att toppa deras spelning idag. Håkans spelning, som förövrigt kommer bli min typ... 31:a Håkanspelning. Känns lite maniskt, med till mitt försvar kan jag meddela att dessa är utspridda på tio år.
Nu skall jag kila iväg och köpa festivalens första langos!
Dagens första spelning är avklarad, och recension finns att läsa här. För den som inte är så intresserad av rock, så finns det även bilder på Kortedalas stolthet Jens Lekman här.
Nu är det lugnt för mig ett tag, fram till 16:30 då det är dags för wu-tang clan att sätta slottskogen i gugning.
Har precis acklimatiserat mig i presscentrat och skall strax kila iväg och kolla dagens första band, Imperial state electric. Iförd regnstövlar så är jag mer än redo.
Ännu är det lite glest med folk, men med tanke på att klockan just har passerat lunch så är väl det rätt förståerligt. På vägen hit hörde jag Jens Lekman soundchecka. På schemat idag står bla. Local Naitives, Miike Snow och Wu tang-clan.
Vädret är som sig bör i Göteborg, halvmulet men rätt så varmt. Håller tummarna och hoppas att vi slipper regn idag.
Stockholm har fullkomligt exploderat av musik i helgen. Sonisphere på universitetet, Leonard Cohen på Globen- (det hade jag velat höra) och mycket annat. Och vi förstås på Långholmen.
Tro det eller ej, men det var uppehåll under Iron Maidenspelningen! Det hjälpte föga då kamerorna redan hade packat ihop. Min ena funkade, den andra ville inte fokusera. Eller visa bilder. Ett helvete att ens gissa sig till vilka inställningar man skulle ändra på för att förbättra fotograferandet. Det var svårt att få till Bruce Dickinsons hopp när man för det första inte kunde fokusera och för det andra inte såg den lilla räkan när han tog sats heller. Helt plötsligt var han längst fram i luften och man hann inte med nånting. Att det blev kaos i diket då gjorde inte saken bättre heller. Folk lyftes bort hela tiden, bars bort till sjukhustältet, de grät, de hade tappat kläderna. Ja, kaos.
Bruce var på jättebra humör, hyllade Sverige och skämtade. En bra avslutning på en annars väldigt fysiskt krävande festival. Tack å hej och vi ses förhoppningsvis nästa år!
När man inte tror att det kan regna mer så kommer det mer regn. Ute på området är det STORA vattenpölar. Eller pölar, allt är ju blött. Det är några öar här och var som vi, idioterna som tog sneakers i morse, kan gå på. Resten är gräs med 10 cm vatten på. Och lera. Och öl. Och säkert kiss. Hårdrockkiss.
Var just ute och fotade Alice Cooper. Kände att viljan att fota Alice Cooper var större än avskyn att ha lite blöta fötter. Börjar ångra det nu faktiskt. Så kul var han inte. Men det är Alice god damn Cooper!
Vi har hunnit med att se Hammerfall, Slayer och Iggy emellan. Iggy... jisses vilken mage. Han ser ut som torkad biff. Han drog upp lite folk på scenen, det var kul. De hoppade runt och var överlyckliga. Lite så att man nästan inte såg Iggy själv, men han var där nånstans.
Nästa band att fota är faktiskt Mötley Crüe. Men vi fick skriva på kontrakt som gick ut på blablabla (nä, ingen har fattat än). Vi kommer nog att skriva på, men mest för att få stå i diket de 3 första låtarna. Funderar på att inte ens ta med mig kameran... Bara stå där. I floden som har bildats framför scenen. Det blir finfint.
Sen är det Iron Maiden. Också kontrakt, men ett mer lättförståeligt sådant.
Nu är vi på plats, Jeanette och Stefan för musicstage och jag, Marisol, som fotar åt Bandit idag, men bloggar åt musicstage.se.
Ackrediteringsincheckningen var som att komma in i Fort Knox. VIP-kön helt oändligt lång och presskön helt omöjlig att hitta. En timme i regnet tog det oss att komma in. Men nu är vi här i alla fall. Anthrax har satt igång och av publikjublet att döma så är det riktigt bra.
Så här ser det ut från presstältet:
Och nyss fick vi ytterligare ett kontrakt att skriva på, nämligen Mötley Crües. Som vanligt med såna kontrakt så ser man ut så som ett stort HUH!??!
Jaja, Hammerfall går på om 20 minuter, det ska vi nog hinna med.
Nubefinner vi oss i Trondheim efter en några dagar i Östersund. Oj vad vi har åkt sen vi lämnade Stockholm. Jag känner mig just nu helt dagvill och lite omtumlad faktiskt.
Det var lätt att tro att man hamnat i Fagersta igår. Allt beroende på att Fagersta bjöd på två utropstecken under avslutningsdagen av Putte i Parken. Först ut var Bruket som bjöd på en riktigt bra spelning. Jag är själv löjligt förtjust i detta band och jag tycker alltid det är lika kul att se dem.
Showen som fick sätta punkt för hela festivalen stod The Hives för med Howlin’ Pelle i spetsen. Deras självsäkra stil är helt underbar att skåda. En bättre avslutning på festivalen hade nog varit svår att finna!
Vi som varit på Putte i Parken tackar nu för oss! Det har varit väldigt roligt men också väldigt blött!
På en presskonferens tidigare under kvällen rapporterade festivalledningen med Niclas Lagerstam i spetsen att de är mycket nöjda med årets festival. När kvällen är slut väntas cirka 8000 personer besökt festivalen, en siffra man är mycket nöjda med. Det har ju trots allt regnat kraftigt under två av festivalens fyra dagar och det stora dragplåstret N*E*R*D tvingades ställa med kort varsel.
Man kunde också berätta att det varit en väldigt lugn festival ur säkerhetssynpunkt. Både polisen och säkerhetsansvarige är väldigt nöjda. Inga brott relaterade till festivalen kunde rapporteras.
Festivalledningen vill passa på och rikta en stor eloge till alla volontärer som varit helt fantastiska och jobbat på trots regn och rusk. Jag är benägen att hålla med, man har mötts av leenden nästan överallt.
Snart är Putte i Parken över för i år. Om det blir en festival nästa år är inte helt klart ännu men det är allas förhoppning. Om det INTE blir av så beror det inte på ekonomin; i år har det gått riktigt bra och ett positivt resultat är att vänta.
Här går allt i ett rysligt tempo framåt och det finns inte tid till mycket mer än att se/fota gig, redigera bilder och äta och sova. (Någon liten drink kan eventuellt ha slunkit ner med...)
Maskinen ägde kvällen! De lyckades förvandla festivalen till en lerig nattklubb, helt fantastiskt kul! Det dansades så det stod härliga till - ingen brydde sig på om leran som skvätte. Att så många hade letat sig till spelningen känns också kul. Annars har dagen präglats av få i publiken (Hoffmaestro & Chraa undantagna), regn och blåst.
Festivalens största besvikelse så här långt står faktiskt fortfarande på scenen. Genom det öppna fönstret kan vi höra Johnny Rotten yla. Han står med sitt band Public Image Limited och håller alla i Karlskoga vakna. Vi hann konstatera att han fortfarande är Rotten och inte alls mogen innan vi lämnade spelningen. Nonchalantare artist får man nog leta efter...
Nedan får ni se när han fiuck syn på oss och fattade att vi inte gillade honom. If looks could kill...
Vänta vänta... har vi sagt att det regnar? Det har vi, men det tål att upprepas: DET REGNAR! Massor!
Det visade sig att inte bara N*E*R*D ställt in, utan också Masshysteri. Varför är det fortfarande lite oklart, men besvikelsen hos vissa delar av musicstages redaktion var monumental. Istället för två punkrockband idag blev det bara ett; Invasionen. Som tur är gör Dennis Lyxzén aldrig någon besviken. Se här:
Nu väntar Maskinen och gamle Sex Pistolslegendaren Johnny Rotten. Eller han kanske har mognat och bara kallar sig för John Lydon? Och mer regn. Mycket regn.
Jaha, och så ställde N*E*R*D in Putte i Parken också. FAN! Det kan man läsa om här.
På Yran så fick Johnossi ta deras plats och Adam Tensta fick spela istället för Johnossi. Jag undrar vilken lösning de kommer att göra här. Det återstår att se, men vi har redan en liten önskelista på band...
I ren Familjenanda så upprepar vi Karlskoga-skoga-skoga. Vi tror nämligen hela tiden att vi är i Karlskrona. SKOGA-SKOGA-SKOGA heter det!!! Någon gång ska vi väl lära oss. Antagligen när sista bandet spelat och vi är på väg tillbaka till hotellet. För att åka hem från KarlSKOGA-skoga-skoga.
Idag blåser det som tusan. Och precis nu kom det tunga regnet som legat i luften hela morgonen. Besökarna har tagit sovmorgon, det är inte många alls som orkat ta sig hit. Gårdagens konstanta regnande gjorde nog de flesta helt utmattade. Det har varit en ganska lugn morgon för oss. Vi vinkade av Timo Räisänen & co och Corroded från hotellet och vi åkte tillbaka till festivalområdet för att börja dagen med Billie the Vision & the Dancers. Gladast i stan är de idag.
Sen fyllde vi magarna fulla med kaffe så vi orkar med resten av dagen.
Efter det kom Satan på besök. Han är på semester och valde Karlskoga-skoga-skoga som tillflyktsort.
Och nu är i alla fall jag väldigt rädd att N*E*R*D ska ställa in (resten kunde nog inte bry sig mindre). De har precis ställt in Storsjöyran pga att Pharrell Williams fått akuta halsproblem. Så bye bye N*E*R*D.
Så var det dax för dagens sista spelning, Teddybears. Regnet har slutat vräka ner vilket känns som det första regnuppehållet vi har haft på hela dagen. Det har tagit på krafterna, alla känns lite avslagna. Själv är jag trött i fötterna efter att ha gått fram och tillbaka till hotellet för att torka kläderna och framför allt torka kameran som valde att strejka mitt under Royal Republicspelningen. Precis som vanligt bjöd Teddybjörnarna upp till disko. Och precis som vanligt fick de hela publiken med sig. Eftersom vi var blöta och kalla så bestämde vi oss för att hasa oss hemåt istället. Bakom oss lämnade vi ett område som nog kommer att vara vaket i många timmar till.
Mår man dåligt så bör man titta på Timo, då blir man genast på bra humör. Ikväll var det tydligen tvärtom. Timo själv berättade att han inte var så jäkla pepp innan spelningen, men under tiden de spelade blev han så glad av publiken att han utnämnde den här spelningen den bästa på länge. Som vanligt pratade han hela tiden. Vissa gånger mer sammanhängande än andra. Kvällens citat måste gå till "Vad fint att spela här. Det ser ut som Rio de Janeiro... Ja, fast ni är ju människor. Och inte hus".
Så däääär ja, nu jävlar har vi kickat igång dagen på riktigt! Royal Republic gav oss en sån hög dos av råkkanroll så vi nästan glömde bort att det spöregnade.
Publiken var verkligen med (recension kan ni läsa här) och bandet lyckades charma alla. Det är ju inte ofta killar kommer undan med att säga saker som "Höhö, vem vill få min stock?" (om att slänga ut trumpinnar i publiken) och dra ner gylfen eftersom den ändå åkte ner hela tiden. De kompenserade allt det genom att pussa varandra, smeka varann på kinden och torka bort regn från dikesvaktens hjässa med en torr handduk. Det är kärlek det.
Vi var ett gäng på 5 st som anlände till ett ganska soligt och varmt Putte i Parken igår. Vi mjukstartade lite med Carolina Wallin Pérez, Tomas Andersson Wij, Kalle Baah innan det var dax för de större spelningarna och för folk att börja dyka upp. Först ut Oskar Linnros. Flickorna längst fram var helt saliga. Konserten blev festivalens första riktigt röjjiga. Oskar Linnros
Efter Oskars spelning väntade The Ark. Ola berättade att hade spelat i Karlskoga för 10 år sen när de turnerat med Kent och att de då hade spelat It takes a fool to remain sane. Och att vissa hade gillat den. Det kunde man säga att de fortfarande gjorde!
Efter The Ark var det dags för festivalens första konstiga bokning: Skinny Puppy. Inte så mycket publik, men många nyfikna kom och tittade. De skakade mest på huvudet när de såg buren med blod, konstiga hattar och rök framför sig. Sista stora spelningen för dagen är Europe på stora scenen. Medan Fia fotade så gick vi andra tillbaka till hotellet och promenerade dit med Rock the night och Final Countdown som soundtrack.
Jag är på landet nu. Sitter med levande ljus i mörkret och ser tillbaka en stund på den här turnésvängen och känner mig så full av alla intryck. Vilka spelningar, vilken publik och vilka vackra platser vi fått besöka. Det blir bra med några dagars ledighet så man kan smälta allt.
Jag skrev just ett jättelångt blogginlägg som försvann, men jag gör väl ett nytt försök.
Nu hittar ni mig på ett tåg mot Göteborg och cirkus Winnerbäck som ska dokumenteras i kväll. Men först känner jag att det finns lite tankar från Munken in the Park jag var på förra helgen som inte har avhandlats än.
Jag sitter just nu ute på balkongen på 5:e våningen på Söder, med laptopen i knäet, vinden som blåser och solen som fortfarande gassar på några timmar till innan den är påväg ner.
Dag 2 på Munken in the Park i Norrköping. Det sägs att det är 34 grader och mulet. Jag kreverar snart. Men nu är jag tillbaka på mitt fina kontor i en lagerlokal. Det är lite svalare här, så jag är väldigt nöjd. =)
Just nu sitter jag på en restaurang i Norrköping och redigerar foton och skriver. Idag är det Munken i Parken som gäller för hela slanten. Har just hört Fredrik Johansson & Hundarna fylla mina öron med rock. Ny bekantskap för mig och jag gillade det!
Igår var det premiärkväll i Linköping och jag/vi vill säga tack till er alla underbara människor i publiken! Ni gjorde denna kväll till en fantastisk kväll.
Som alla säkert vet så blev det ingen Hultsfredsfestival i år. Något jag verkligen sörjer då jag köpt nytt tält och verkligen såg fram mot flera av akterna.
Men inget ont som inte har något gott med sig sägs det ju, och för min del verkar det stämma den här gången.
Tack Musicstage för det fina välkomnandet! Jag heter alltså Anna Stadling och ska försöka blogga mig genom sommaren så gott jag kan. Hoppas vi hörs här!
I morgon kommer vi att spela på Getaway Rock Festival. Det är första året för GRF men det är ett grymt utbud av band. men är ni på festivalen så kom till gasklockan kl 15:15 då går vi på och öser. vi ses gott folk. Hell Yeah!! /Krille
från out of ingenstans så fick vi reda på att vi skulle spela i ludvika och gävle. ber om ursäkt om jag inte fann tid att skriva det här i bloggen i förväg. både ludvika och gävle var helt nya städer för oss, vilket är jävligt roligt. även fast linda bengsting sopade mattan av oss gällande antal i publiken. det var ganska väntat om man kollar på ålder som var på den där ludvika festen men men. gävle var jävligt fint, lite mer våran grej kan man säga.
Detta är tim messenger som vi spelade med i gävle, finns lite backstage klipp där och ett en bit av coma heart.
Sitter här på lördagförmiddagen och tänkte jag skulle skriva ett inlägg om gårdagens spelningar. Det är ca 27 grader i skuggan och folk springer runt och tror att det är jordens undergång som är på gång, och jag är beredd att hålla med.
Jag kom hit i värsta ösregnet i onsdags kväll, hade svårt att hitta vart jag skulle få ut mitt funktionärsarmband, vart jag skulle sova och jag hade sovit ca 3,5 timmar natten innan. Ingen bra start på en festival och kan säga att humöret var inte på topp.
Fredag den 2/7 går vi på scen igen på H2H Festival i Krokstrand. 2:a året irad som dem kör och det är en ära att få komma och spela där. Live för en bra sak är aldrig fel, Hand to hand. Check it out rawkers!!!!!! /Krille.
jag tror jag börjar bli gammal.. när man fortfarande är bakis från fredagen idag, usch. kom precis hem ifrån mitt kära jobb och inväntar Johan Olowsson för lite galna upptåg. Återkommer med förhoppningsvis en rolig anekdokt från detta!
Nu är det snart en vecka tills det bär iväg till Peace & Love 2010 i Borlänge. Många bra band är det iår, men ser nog mest fram emot Johnossi, som är helt underbara live.
Idag har det verkligen varit mycket spring fram och tillbaka för oss. Vi är sällan i pressrummet allihopa samtidigt.
Vi har hunnit bevaka Ape Rape Escape, Plan Three, Takida, Dead by April, The Sounds och Pendulum. Vi har även gjort korta intervjuer med Pendulum och Dead by April och en lite längre med 30 Seconds to Mars.
Nu har vi bara de stora, tyngsta och mest efterlängtade banden kvar att se: 30 Seconds to Mars, Paramore och H.I.M.
Ha! Ni skulle ju inte tro att bara för att Metaltown var slut så var festivalhelgen slut? No sirreee.
Idag är det Pier Pressure och jag längtar efter att få höra Thirty Seconds to Mars, Paramore, H.I.M. och förstås, Plan Three :) De sistnämnda kommer jag tyvärr att missa pga omständigheter jag varken kan styra över eller bekräfta här. Men det avslöjas senare idag. (Dessutom är det nånting (någon?) som säger mig att den missade Plan Threespelningen kommer att gottgöras ganska snart i alla fall).
Idag kommer även Pernilla, Jeanette och Matilda från musicstage att göra mig sällskap och liverapportera med recensioner och bilder. Och det blir mindre bloggande för min del.
Förresten, så här fint var det när Hellyeah spelade.
Och så avslutades Metaltown med In Flames. Jag har aldrig varit ett fan, och kommer nog inte att bli det efter den här spelningen heller, men jag kan ju erkänna när ett band kickar ass live. Och det gör In Flames. Inga fotografer i diket fram till låt nr 6, för mycket pyro. Och eftersom backstageområdet ligger precis bredvid stora scenen så missade jag allt det roliga. Å andra sidan, när man känner värmen av explosionerna ända dit bort så måste det ha varit good shit.
Jag är mycket nöjd med min vistelse på Metaltown. Bra mat, stort område, festivalen i sig har varit oerhört välplanerad och vakterna har varit såna sweethearts!
Idag har det varit riktigt kallt ute. Önskar att jag hade haft med mig vantar. Och så har jag ont i nacken, men jag vill gärna skylla på att jag headbangat för mycket, inte att jag burit på tunga kamerasaker.
Det började spöregna första gången precis när Finntroll kom ut på scen. Regnet gjorde dock varken bandet eller publiken ledsna, snarare tvärtom.
Regnuppehåll under Amon Amarth. Alltså, när jag hör ett sådant bandnamn förväntar jag mig att det ska komma ut nån sorts Cradle of Filth på scen och skrika. Med smink och gitarrer formade som de mörkaste delarna av Mordor. Men ack så fel jag hade. Jag satt i pressrummet när de började, och även de med fyrverkerier (temat för festivalen?). Så jag var tvungen att springa ut och fota. Och som alla andra så såg den helt normala ut! Kom igen, schyssta scenkläder har aldrig skadat! Jag vill se mer sånt. Och den här killen hade inte eld i de delarna. Lovar.
Sen var det ju dags för Max Cavalera! Max! Från Sepultura!... Som ser ut som rockens Robert Smith. Men jädrans vad han rockar fortfarande. Han körde en massa Sepulturalåtar till allas stora förtjusning.
Sprang en sväng bort till Dark Tranquility som inte var den minsta lugna. Tror att sångaren har röjt mest av alla under den här festivalen. Oväntat nog.
Och till sist fotade jag Bullet for my Valentine. Halva publiken höll på att lyftas över staketet redan under de tre första låtarna. Förstår inte hur det kommer att sluta. Det märks väl sen på In Flames. Det kanske bara blir 56 personer kvar. Intimt på Metaltown. Vi får förresten fota låt nr 6-8 pga pyrotekniken i början. Förväntar mig något storslaget!
What to do? Inga fotografer i diket på Rammstein (man tackar! Jag vill helst inte dö genom att brinna upp i ett dike i Gbg), men man vill ju fota dem. Ett mer visuellt band och show får man leta efter. Men så mycket folk! Och jag hade bara min 70-200mm som längst. Så... jag valde att gå i diket och fota The 69 Eyes istället. En perfekt blandning av Ramones och The Horrors. Tjejerna längst fram hade köat lääänge och de såg helt lyriska ut. Helt klart dagens sötaste publik.
När jag fotat klart och kollat lite från publiken så tänkte jag att jag kunde fota Rammstein, men tji fick jag. Jag blev styrd hela vägen bort till backstage när jag försökte tränga mig in den främre delen av publiken. Jahapp. Bara att packa ihop och gå hem. Stod dock kvar och kollade resten av spelningen. Jag har inte sett Rammstein sen de spelade på Roskilde 1998 Jag hade sett dem året innan på Hultsfred och fick lite nog av hypen. Nu 12 år senare så måste jag erkänna att det här bandet, trots att de kört samma koncept live (eld eld och åter eld) i all evighet, fortfarande håller. Hell, de blir bara bättre och bättre!
En perfekt avslutning för Metaltowns dag 1. Ser mycket fram emot dag 2 med Soulfly (Inte heller sett sen Roskilde 1998) och Bullet for my Valentine.
Nu har de flesta artisterna som redan har spelat kommit till backstageområdet och de sitter och sjunger och klappar händerna och dricker öl. Nu gungar det t o m här ute i presstältet. Partyt är i full gång!
Jag var och fotade Coheed & Cambria och det verkar som om de har bokat alla snubbar med stort hår till Metaltown. Ibland är det ett under om man ens får se munnen eller ens ögonen.
Var sen och kollade på John Garcia som bara körde Kyusslåtar. Man kan fråga sig varför egentligen. Han har ju, sen Kyuss gick skilda vägar, gjort egen musik. Så för mig är det ett mysterium att han bara kör gamla Kyusslåtar. Men det lät riktigt bra och Close up-tältet var packat med folk.
Sen var det dax för Sabaton att köra igång. De förvärmer lite åt Rammstein verkar det som. För att citera vakten, de kommer att köra eld, eld, eld, fyrverkerier och explosioner hela jävla tiden! Och det gjorde de. Publiken har verkligen kommit igång nu. Det börjar bli kväll och nu har äntligen festivalkänslan nått hit.
En disclaimer att det här var bara vad mina öron hörde. Jag vet att en massa folk kom hit för att se dem och de såg jättenöjda och glada ut. Så jag antar att de levererade.
Men jag vad hörde kan beskrivas som följande: Ta fyra kompisar som inte kan spela instrument. Ge dem 2 gitarrer, en bas och ett trumset. Be dem släppa loss och mangla på allt de kan. Lite som när barn leker. Så lät Nile för mig. (Och jag menar ju inte att de inte var musikaliska, för de var skitduktiga musiker).
Fotograferna gick in i diket, tittade på varandra och på vakterna, vi ryckte på axlarna allihopa och fnissade i samförstånd. Jag tror inte att en enda fotograf var kvar alla tre låtarna. I så fall hade den hörsel av stål.
Det kan bara ha varit för högt precis i diket. Eller att trummisen hade 876 baskaggar. Det lät som så i alla fall för mig. Ett jäääkla manglande! Stenhårt!
Onekligen ett kul och intressant band att boka. Vad tyckte ni som kom till Metaltown för att se dem? Berätta gärna!
Nu är musicstage framme i Gbg och på Metaltown. Jag (Marisol) känner mig rätt ensam då jag är enda fotografen från vår redaktion här.
Och det går så där med bilderna kan jag erkänna. Tycker att internetuppkoppling är plågsamt långsam och att det är dagsljus gör inte bilderna särskilt snygga.
Har hunnit fota gamla KoRnmedlemmen Brian "Head" Welch, Katatonia, Kreator och Sonic Syndicate. Det har varit rätt glest ute på området, men nu börjar det hitta hit lite fler besökare. Under Sonic Syndicate så började det berömda markgunget i alla fall. Det var lite så att man rös till. Ett jääävla drag är det där ute just nu!
Ute på området har jag sett bandmedlemmar från Coheed & Cambria, Raubtier gå omkring och backstage såg jag en übersnygg pingla som Rammstein tagit med sig. Och det bästa av allt: Solen skiner på oss! Som på beställning.
Här får ni lite smakprover från konserterna så länge. Lägger ut de riktiga albumen lite senare. Håll utkik!
För ett par år sen gjorde vi en miniturne. Sammanlagt 6 gigs i Belgien och England. Det var en fantastisk resa och vi hade otroligt kul, men som vanligt när man är ute och spelar händer det saker som man inte riktigt räknat med…
Ja nu är faktiskt allting färdigt, och jag sitter hemma i Stockholm igen.
Jag har precis laddat upp de sista bilderna, från Röyksopps grymma spelning, som nog inte kunde ha blivit ett bättre avslut på en fantastisk festival som bjudit mig och många andra på massor av bra spelningar.
Sådär, sista recensionen är korrläst, bilder inlänkade, den är publicerad och kontrollerad skarpt. Tre dagars hårt jobb - vem sade att det var glamouröst att glida omkring med pressackreditering på en festival..?
Klockan är tolv, pressrummet är än så länge ganska tomt, jag sitter och kollar igenom gårdagens publiceringar medan mina kompanjoner ligger och snarkar i sina tält.
Lugnet före stormen den sista dagen på Siesta? Jotack.
Av rubriken kan ni säkert lista ut hur vädret är här i Hässleholm. Idag har det regnat, men som sagt; en festival är väl inte en festival förens det har regnat?
Så nu drar vi till Göteborg för att gå in i en studio för att jobba fram det "nya" Aggressive Chill soundet. Det kommer nog bli många timmars spel och lite sömn som gäller denna helgen. Men det är nåt av det roligaste jag kan tänka mig, Svettiga gubbar, Öl, för mycket kaffe, Vin, sunkig mat, Öl, Dumle, Whiskey, Fikabröd, Öl. MMmmmmmmmmm. Ska försöka lägga upp lite studio bilder i helgen. RAWK!! /Krille
Onsdagens resa ner till Hässleholm kan sammanfattas med allsköns musik i bilen, inga felkörningar alls vid lokaliserandet av festivalen, men ändå utnyttjande av vakter på det alla bästa av sätt!
Nu ska vi börja dra in lite nya låtar på "tape". Ska bli kul att forma fram det nya matrialet i studion. Är jävligt taggad för detta. Hell yeah!! Stay tuned!! /Krille
Hello boyz n´girlz. Nu ska jag sätta mig i bilen och dra till gbg för att jobba på lite nya låtar. Vi har en del skoj på gång nu men inget jag kan outa här tyvärr. Men stay tuned. /Krille
Den här veckan är det väntar en massa trevliga events, imorgon ska jag till min gamla gymnasieskola och härja lite. På Fredag är det grov fest med schacklondon, lördag förmiddag är det kickoff med kollo gänget och eftermiddagen bjuder på en efterlängtad spelning på Lava. Nu ska jag göra klart drinklistan så de inspireras till att dricka något annat en Jack & cola på fredag.
Just nu spelar The Sounds som sista band på årets Popadelica och de gör det med bravur! Maja håller i gång som tusan och publiken är helt galen. Det är armar överallt och allsången är total.
Välkommen till Musicstages egna blogg! Här kommer vi berätta för er vad vi har på gång. -------- Då sitter vi i bilen igen. Jag, Kristina och Marisol. Vi är på väg till Huskvarna och Popadelica. Första gången för oss alla tre. Där ska vi möte upp Christer och Matilda för att leverera festivalbevakning i bilder och text till er alla.
I augusti 2008 satt jag, Hagen, Kristofer och Johan i Hagens rum och filade på en ny låt – en låt som senare skulle bli ”Heaven is a place on earth”. Den har premiär på myspace.com/animasolamusic IDAG! Hagen hade precis samplat trummorna från Phil Collins låt Sussudio så alla var ganska uppe i varv (sjukt bra trumljud).
Om jag minns det rätt hade vi en melodislinga färdig och satt och testade några basgångar på synthen. Helt plötsligt satt den bara. Animasolas i särklass hårdaste och svängigaste basgång någonsin. Ingen vet vad den kom ifrån. Men sen tog det stop.
Ibland när vi gör låtar går det snabbt och smärtfritt. Allt känns självklart och alla är överens. Doors, A complete mess och In action I decay är några exempel. A complete mess skrev vi i soffan på StudioMega och spelade in den samma kväll t.ex.
Nästa Lördag kommer vi till Backstage i Trollhättan (24/4) Det kommer bli en grym kväll med ett jävla ös på scen. Kom och häng in. Ta med din Tjej/Kille, Farmor/Farfar, Katt/Hund. See you in the night!! Rock /Krille
Idag har våren kommit på riktigt till mitt vackra Örebra, jag hade 23+ på min uteplats.
Och det har jag firat med att spelat xbox hela dagen!
Jag inkasserade Madden NFL 09 igår för att ha något att göra en ledig dag som jag haft idag. Vem behöver solskens promenader när man har ett bra tv-spel?
Och ett stort grattis till Mathilda Landström Isaksson, Jacob Wesslen och Anna Söderberg till vinsten av skivan. Det var allt, mina nerver klarar inte en längre paus ifrån madden!
Yeeeha!!! På Lördag den 24/4 kommer Aggressive Maskinen till Backstage Rockbar i Trollhättan. Det blir andra gången för oss i Trollhättan så det ska bli kul som fan att få gigga och ta ett par bärs med "the local heros" Vi ses Boyz &Girlz! Hell yeah. /Krille
AAAAH!! Varför har ingen sagt till mig att at the drive-in finns på spotify? Som jag har sökt och väntat.
Och för att fira detta så har jag gjort en alldeles delikat spellista till spotify med allt från at the drive-in till sixpence none the richer det ni!
har tänkt på en grej förövrigt. Så fort någon bandmedlem i något band hoppar av eller blir sparkad så kommer alltid världens klyschigaste text efter ”det är inte dig det är fel på utan mig” jag tänker förstås på ”there is no bad blood between us” varför kan man inte bara vara ärlig och säga som det är? ”jag gillar att sniffa lim mer än att spela musik” eller va fan det nu kan tänkas vara.
I tisdags åkte alla utom Hagen upp till Stockholm för att träffa manager Magnus och lite annat musikbranschfolk. Hagen som är fackligt engagerad satt strejkvakt och kunde inte hänga med. Han slapp i alla fall 11 timmars bilfärd med kraftig träsmak.
Vi åkte i en snabb Saab via Borås och Jönköping upp till Stockholm. Johan kryssade fram mellan bilarna på väg 40 och E4:n. Självklart höll han sig till hastighetsbegränsningarna men tryckte ibland till lite extra på gaspedalen för att få valuta för sin dyrt införskaffade bil.
Igår var det äntligen dags för fotografering med Martin Wiklund, en väldigt begåvad ung fotograf som håller till i Göteborg. Kolla in hans bilder på http://www.martinwiklund.com/
Jag och Johan mötte upp Martin och Malin Lavén, hans assistent för dagen, vid Korsvägen – hoppade på femmans spårvagn och åkte i samlad trupp till Sankt Sigfrids Plan. Vi började rigga inför fotografering så att allt skulle vara klart innan resten av bandet anslöt.
Hej och välkommen till vår blogg här på musicstage.se. Jag tycker att det är på sin plats att vi presenterar oss själva ordentligt innan vi börjar blogga. Här följer därför en kort presentation av vårt band:
Animasola består av fem unga herrar från Varberg som känt varandra så länge vi kan minnas. Vi umgicks innan vi lärt oss gå, när vi tappade våra första mjölktänder och när vi tog körkort (Hagen fick sitt sist). Vi är helt enkelt ett väldigt sammansvetsat gäng som alltid hållt ihop.
Sitter och fuktar läpparna med en whiskey och mår allmänt jävligt bra.
Det har vart en lång dag, men ack så värt det, först lite hederligt karl göra med att slipa och måla och sånt för att sen stå och hälla upp whiskey till jazzgubbarna. Ska fan också erkänna att jag har lite träningsvärk, det här med att vara vältränad är inte jag just nu.
Nu ska jag byta ämne helt. Det är en grej som jag stört på mig ett tag, typ väldigt länge.. Varför envisas kanal 5 och Tv 6 med att sända dåliga 80 tals serier som MacGyver respektive Miami Vice.. Jag ogillar det som fan. Men det finns en grej som gör att jag skulle kunna förlåta dem. Den är så enkel och bra att det är löjligt.. BÖRJA SÄNDA MAGNUM P.I. IGEN FÖR I HELVETE.
”ameeeh Magnum p.i. är ju också en 80tals serie” - Svar ja, men den är för fan as bra så det spelar ingen roll.
Den serien har allt, han har en RÖD Ferrari och jävla vit Ferrari. Han har en gudomlig mustasch. Ingen jävla pastell färgad homokavaj han har korta shorts och basebollkeps oftast och han tillverkar inte en vattenskoter med en cykelsadel, droppkork och en stjärnanis. Jag blir så arg så jag måste… hälla upp mig en till 21 årig island of jura.
och med det så tänker jag springa naken längs drottninggatan här i Örebro och skrika fundementalstiska funderingar kring detta.
.....Before Japan tour. Den 27/2 Spelar vi live i Strömstad på Rest. Skagerack. Detta är sista gigget innan vi drar till Japan med Europe. Så ni som vill se en riktigt grym show får masa sig till Strömstad. Det utlovas en FET show i hemstaden. Metal in the nigth /Krille
Hello rockers! Aggressive kommer till Stockholm och spelar på Harry B James den 11 feb 2010. Det är en Torsdag men det är klart att vi kan festa ändå. Ta med alla kompisar, fienden och husdjur och kom dit. Metal in the night! /Krille
På lördag spelar vi och Mustasch tillsammans igen nu i Ljungby. Och på söndag åker vi till Malmö för gig på KB. Kom dit och röj för i H-vete! Vi ses in the night! /Krille
I morgon bitti (Tis 19 jan) kommer Aggressive Chill spela live i Tv4 Nyhetsmorgon. Tuna in tv:n på tv4. Nån gång efter 06:00 kommer vi köra live! Hell yeah!!!!!!
Sådärja, då sitter vi o planerar lite inför kommande möte med skivbolagsdirektören ikväll...Here we come...Aggressive Chill 2010!! Imorgon bär det av till göteborg för ytterligare rep inför kommande spelningar med Mustasch i slutet av månaden. / Rob
Vi gjorde två grymma gig här i juletid med Europe och Crusified Barbara. Första giget var i det goda Göteborg Lisebergshallen på Annandagen. Ca 2000 pers i publiken och ett hyfsat tryck framme vid scen vi fick igång publiken bra och vi var jävligt nöjda med vår insats. Sen hade vi några glada gäster backstage. Våra fruar / flickvänner,Tobias Lindell vår producent, Jimmy Svensson fotograf, Stam bassist i Mustasch, och ett gött gäng till. Sen drog vi till hotellet och festade vidare med Europe. En grym kväll, Jag och Mic från Europe hade några givande samtal om mycket viktiga saker (Tror jag).
Sen åkte Aggressive Chill till Stockholm för att giga på Hovet (damn) Ca 4000 i publikhavet. Så sjukt bra tryck! Det var galet bra. Vi hade nog det bästa liveljudet nånsin föbannat kul. Cheers! /Krille ps en bild på mig och Willy från Lisebergshallen.
Snart börjar det röjiga hardcorebandet Ape Rape Escape att blogga hos oss. Något vi på Musicstage.se verkligen ser fram emot! Vi är väldigt glada över att grabbarna vill blogga hos just oss. Haka på från start för att inte missa något.
Då var det dags för lite live gigs igen. Tre gig på gång nu. Först ska vi spela på Sticky Fingers i Göteborg med Lillasyster på lördag (19/12). Och den 26/12 går vi på scen med Europe på Lisebergshallen, och Hovet den 28/12 (Aggressive går på 19:30 på Europe gigen så var i tid). Ska bli kul att få runda av detta fantastiska år på detta vis. Men vi har en del bokat för jan-feb-mars, så detta är bara början. Vi ses på gigen gott folk! Hell yeah!!!!!!!!
I onsdags Spelade Aggressive Chill och Mustasch tillsammans på john Dee i Oslo. Det var bra uppslutning och bra röj. På natten skulle turnèbussen dra vidare mot Bergen för gig på Torsdagen. Men vi vaknar upp i Flåm ca 18 mil från Bergen. Det har vart ett bergras och vi står i en bilkö i 4 timmar. Så tyvärr har vi inget val utan tvingas ställa in giget. Som tur är hittar vi ett systembolag (Polet som det kallas i Norge) på vägen tillbaka mot Sverige, så det blir lite pilsner och snacks för att fördriva tiden med. Men när vi är några kilometer från Svenska gränsen får vi diesel stopp på bussen mitt på motorvägen och blir stående där i ett par timmar. En fin tur med andra ord. RAWK /Krille
Nu är det nära för några gig igen, nu i Norge. Vi ska bara få till ett rep först i morgon kväll. Jonas kommer upp från Göteborg till strömstad så vi kan köra in några nya låtar i vårt liveset. Jonas har beställt en flaska vitt vin och Dumle. Det gör sig tydligen bättre med vitt och Dumle än rött (Trummisar). Sen rullar turnèbussen in och hämtar oss på onsdag fömiddag i Strömstad. Det kommer bli ett helvetes drag i Oslo på onsdag kväll. See ya! /Krille
På onsdag sticker vi till Norge för att göra två gig med mustasch. Första stoppet blir Oslo (John dee) För lite go hårdrock. Ska bli spännande att se vad det blir för uppslutning? om folk är sugna på att röja? Vi kommer att dra vidare till Bergen på tors. garaget tror jag det heter. Metal in the night! /Krille
På lördag den 14/11 (i morgon) Står Aggressive Chill och Lillasyster på scenen i Strömstad på "The Cod". Kom och kolla om du har möjlighet. Jag ska lägga upp lite bilder från giget och festen, så ni kan låtsas att ni var där och drömma er bort att ni sitter mellan Martin Westerstrand (Lillasyster) och Robert Ottoson (Aggressive Chill) med en fet Jack & Cola i handen och skriker. Ni är fan BÄST PÅ ATT SUPA!!!!!! Men om ni inte vill komma så skyll er själva. Vad vore väl en kväll med Aggressive Chill och Lillasyster? Tråkig, Förfälig, och alldeles.... alldeles.....UNDERBAR! RAWK!!!!!! /Krille
Vi är hemma i sverige. Efter 20 konserter på 22 dagar. Efter tusen mil (ingen överdrift) i bussen. Efter fantasiska möten med publik och pöbel. Berlinspelningen i Torsdags var så fantastisk att det blev ett firande som om turnén redan var över. Vi var också tvungna att fira av vårt förband Moll Flanders som åkte hem till Sverige den natten. Sju på morgonen kom vi i säng. Det resulterade i att det var några ganska döda unga män som kom till Kassel för den sista konserten. Röda ögonvitor och hängande huvuden i logen. Men när det är 20 minuter kvar tills scenen skall beträdas så händer alltid något konstigt. Man får en massa energi man inte visste att man hade. Att ta på sig scenkläderna är som att ta på sig sin Superhjältedräkt. Och det var en grym spelning. Vår roddare Anton spelade gitarr på de två sista låtarna och det blev en hejdundrande avslutning. Vi kramade de sista dropparna energi ur varandra. Sen var det gravöl på hotellet. Vi listade top 5 roligaste saker som hänt på turnén som nu var över. Morgonen därpå åkte vi till Hamburg för att gästa ett radioprogram och spela akustiskt. Sen styrde vi kosan hemåt.
Med två timmar kvar till Stockholm som numera är vårt hem och vår bas så svänger en svart Saab upp framför oss på motorvägen och håller ut en skylt ur rutan som det står Polis på. De blinkar in oss till vägkanten. Efter sedvanligt alkotest och lite prat om vad vi kollar på för film (Top Gun) och att denna film är en solklar 5:a i den trevliga civilpolisens bok så åker de med oss till bilprovningen för att väga vårt skepp. 3 ton får man tydligen väga. Det gör inte vi. Vi väger 300 kilo mer än det. Vi får inte köra vidare säger farbror blå. 5 tusen kronor i böter får vi också.
När polisen åkt iväg så försöker vi få igen pengarna vi just förlorat genom att ringa aftonbladets tipstelefon och tipsa om att vi just åkt fast hos snuten och att vi kanske får fängelse. De är måttligt intresserade. Vi kom hem tillslut iallafall.
Jag har lite efterturnédepp. Det kommer när man kommer hem efter en lång sväng. Det är svårt att landa i nån sorts vardag igen. Jag skriver låtar och kollar på Californication för att sysselsätta mig. Vad de andra gör nu vet jag inte. Vi har en veckas semester nämligen. Man får ligga hemma litegrann och komma underfund med sig själv. Återupptäcka sina andra vänner.
Tack för att ni följde med oss på vägarna den här gången. Vi ses!
Vi är i Berlin. En stad jag älskar. Vi har insupit lite jubileumsatmosfär på gator och torg. Det är nämligen 20 år sedan muren föll. För att fira detta spelar U2 tydligen gratis här ikväll. Det känns ju lite segt minst sagt. Jävla Bono. Ska alltid försöka ta all publik. Nu ska jag äta lasagne.
Kära vänner. Efter några dagar med bristande tid och lust att befatta mig med datorer har jag nu kommit på bättre tankar. Här följer en redogörelse för senaste tiden:
I lördags var det dags för Örebro att få smaka på Aggressive Chills live-smocka. Och den satt så in i.... När vi gick på började det fylla på i lokalen, halvägs in i settet var dem flesta på g vid scenkanten. Och nån jävel kastade en grogg upp på scen och på mig. För fan grogg dricker man! (amatörer). Men det var röj och vi kastade singlar från scen och i sista låten lägger Willys gura av och han hänger av den och slänger sig ner till publiken (Jag trode han skulle slå ihjäl sig) och slår höga femmor med galningarna längst fram. Ännu ett grymt gig under bältet. Hoppas vi kan komma tillbaka snart igen. Metal in the night!!!! /Krille
Jag och Ralf hänger efter ett lyckat gig i Örebro.