I år gjorde jag äntligen slag i saken och drog mig ner mot de småländska skogarna för att för första gången besöka Emmabodafestivalen vilket i efterhand känns som en av de bästa impulsiva utflykterna jag gjort.

Någon hävdade att jag kom försent av den enkla anledningen att det till innehållet var en ny festival som jag besökte. Från att ha varit alla indiekids i Sveriges heliga gral har festivalen nästan till fullo tvättat bort den stämpeln (åtminstone sett till bokningar) och nu snarare övergått till att bli Sveriges electro-mecka. Men jag gillar detta, inte på någon annan festival i sommar har jag haft chansen att se så mycket musik i denna genre och det känns naturligt att ändå försöka ha någon form av inriktning på musiken. Detta i motsats till Peace & Love och liknande festivaler som verkligen satsar på att ha en stor bredd i sina bokningar. Många är upprörda över detta men jag älskar electro-popen samt akter som lutar mer åt house/techno hållet och hoppas att man fortsätter i samma anda nästa år.

Bortser man från det musikaliska så kändes det ändå som samma gamla Emmaboda. Allt det där som jag hade hört och som fick mig att vilja åka stämde, det var sådär otroligt litet, mysigt och gemytligt. Du kunde sitta framför scen i din brassestol och ta en bärs om du kände för det och några långa promenader var det inte fråga om eftersom camping och festivalområde hör ihop. Visst, det fanns de som enbart var där för att bli stupfulla och leva festivaldrömmen men den stora massan var ändå ett gäng sköna människor som liksom jag var där av den enkla anledningen att vi älskar musik.
Bland spelningarna så var torsdagen med trion 2Many Dj´s, Boys Noize och Bloody Beetrots väldigt mäktig och minnesvärd. Flera timmar av dans, svett och grymt svängig musik som jag gärna minns tillbaka till. Två personliga favoriter var bob hund och Svenska Akademien, båda får nog betraktas som "veteraner" men man levererade verkligen på scen och stod för två fina spelningar.

Festivalen har växt mycket de senaste åren och ryktena säger att man sålde runt 7000 biljetter denna sommar. Jag hoppas det stannar där för Emmaboda är verkligen en pärla som helt klart mår bäst av att hålla kvar vid det där lilla, charmiga som faktiskt gör festivalen unik i sitt slag.

Visst kan man bli väldigt trött på all enformig och beklagande förortshiphop som nästan alltid misslyckas med att säga något vettigt? Som tur är har vi ett band i Sverige som är raka motsatsen, laddade och träffsäkra texter och musik som utan tvekan har ett givande budskap! Ni har redan listat ut det, givetvis handlar det om Svenska Akademien.

Gruppen som gör en kombination av Reggae/Hiphop går sent under festivalens sista dag upp på scenen Ängen inför en stor skara entusiastiska och laddade människor. Bandet bjuder på en suverän spelning och det är inga obekantingar som står på scen, publiken är hela tiden med på vad som händer och följer med i texterna. En av dom stora förbehållningarna med att se bandet live är det samspel som man bjuder på, förutom frontfigurerna General Knas och Sture Alén så är resten av bandet hela tiden med och faller aldrig i skymundan. Stures lite ljusare röst kontra Generalens mörka, mäktiga stämma bildar dessutom i sig en härlig motsats som gör mycket för deras säregna sound. Spelningen är ett stort gung som inte kan lämna någon besviken, Sveriges ända sanna ordvetare levererar!

Sen hade vi det där med att ha någonting att säga. Svenska Akademien har ett budskap att förmedla, de älskar inte bara att vara på plats och spela sin musik utan är dessutom här nere i Emmaboda och vill berätta något för oss. Jag tycker detta är underbart och människorna omkring mig tycks hålla med! Akademien borde vara en självklar institution på varje festival och är ett måste att se för alla som har tröttnat på den intetsägande förortshiphopen och de som vill ha en kontrast till den känslosvallande gladpopen.